E l i n S. S ä f s t r ö m [E.S.S.]

Jag har kommit till DEN DÄR punkten i mitt liv. Enough is enough.

För det första: Jag vet egentligen inte ens VARFÖR jag bloggar om det här..? Antagligen för att jag inte har någon dagbok att skriva i. Eller ens vill ha det. Föredrar det såhär, istället för att försöka tyda min fula och nästintill oläsliga skrivstil.
Och dessutom bloggar jag för att skrivandet är min terapi. Mitt sätt att fungera.
Där, jag lyckades på några meningar svara på min egen fråga om VARFÖR. Bra Elin, bra.

Hela min kropp har den senaste månaden skrikit. Själen har skrikit. Jag har inte gett den den ro som den har behövt. Ron att ta mig igenom den största förlust som någonsin har drabbat mig. Ron att vara tillfreds med mig själv och mitt liv. Ron att vara NÖJD. För det är jag inte. Jag är INTE nöjd. Det var inte såhär jag föreställde mig mitt liv. Alls. What so ever. Och det som gör att allt har stannat upp är känslan jag har. Känslan av inre oro. Konstant.

Jag vet att det bara är jag själv som kan hjälpa mig och det ska jag göra nu. Att fly från problemen är ingen lösning. Jag försökte möta dem och trodde att jag gjorde det, men då var jag inte redo. Jag var för paralyserad utav sorg för att kunna förstå verkligheten; Att DU inte finns längre. Du kommer aldrig mer att göra det. Jag kommer aldrig mera att sitta i ditt kök och titta på medan du tar fram dina hembakta, världs-bästa bullar ur frysen och sedan lägger dem i micron. Frågar om jag har börjat dricka kaffe ännu eller om det blir saft som vanligt. Kommer aldrig att glömma glädjen i din blick då jag svarade "Jo du farmor, NU har jag faktiskt börjat dricka kaffe". Det var sista gången. Sista gången det var bara du och jag.
Visst har jag förstått att du är död - man kan inte förneka något man har sett med egna ögon. Däremot har jag inte fått in i mitt huvud att jag nu ska leva mitt liv utan dig. Inte ens julafton utan dig fick mig att förstå. Jag hade blockerat det.

Men idag fick jag nog. På riktigt. Det är inte enbart din död och ångesten som kom efter den som står mig upp i halsen, utan även allt annat jag har skjutit upp. Stort som smått. DET HÄR ÄR INTE JAG. Såhär vill jag inte leva mitt liv och fr.o.m nu är det slut. Det lovar jag mig själv. Det första jag gör imorgon är att ändra mig. Till det bättre och enbart bättre. Inget annat. 

Jag har gjort mig själv besviken och det är det värsta som finns. Svikit mina egna ideal och principer. På ren svenska: Skitit i allt.
Men nu är det slut och nu ska jag ut med aaaaall äcklig jävla skit ur mitt liv och sedan full fokus på det jag vill. Det JAG VET att JAG VILL. Vad det gäller och hur jag går till väga återstår att se, men på något sätt är det bara framåt som gäller nu. Inget bakåt, höger eller vänster. Det är så jag vill och ska leva mitt liv.

Farmor, jag ska vara den Elin som du var stolt över. Som jag var stolt över. Jag lovar dig och jag lovar mig. Tack för allt du gav 

Jag fattar inte varför det är så svårt för mig att blogga och jag fattar verkligen inte vilka alla ni är som fortfarande läser.. Men det är ju gulligt utav er, iallafall 

Hur som helst. Ingen överraksning att jag lyckats dra på mig någon form utav virus IGEN. Min kropp och dess imunförsvar är helt messed up.

Så, jag har spenderat helgen med att titta på serie efter serie, film efter film och att sova timme efter timme. Jag har inga planer på att sluta med något av det. Även fast jag gick upp för bara en timme sedan så skulle jag lätt kunna somna om nu. God dag, eller god natt. Vilket utav det återstår att se 

En baby girl blev det! Den 7:e januari kom det lilla miraklet till världen.
Flickan ska heta Blue Ivy Carter 

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

TRÖTT TJEJ!

Helt klart en utav årets mysigaste dagar